Ad fontes

Om två år kommer den kristna världen att fira 500-årsjubileum av Reformationen. Den 31 oktober 1517 spikade Martin Luther sina berömda teser på kyrkoporten till slottskyrkan i Wittenberg. Teserna var riktade mot avlatshandeln som den medeltida kyrkan bedrev för att finansiera olika projekt. Just då hade man ett stort byggprojekt i Rom, nämligen att ersätta den gamla Peterskyrkan med en ny. Naturligtvis skulle detta kosta mycket. Avlatshandeln var en del av finansieringen av den nya Petersk-yrkan. Men vad var avlatsbreven och varför köpte folk dem?

Idén om avlatsbrev byggde på många religiösa föreställningar om livet här och livet härefter och ett samspel mellan dessa. Det första tanken var insikten om att varje ond handling måste ersättas till den skadade. Detta kunde alla förstå och acceptera. Man förstod också att alla handlingar måste relateras till Gud. Gud är rättvis och kräver en aktiv handling av syndaren som ett tecken på sann ånger. Att köpa ett avlatsbrev var ett tecken på sann ånger.

Det andra var tanken på förtjänster med vars hjälp den ångerfulla syndaren kunde förlåtas. Först var Jesus förtjänster. Eftersom Jesus har delaktighet i gudomen är hans förtjänster oändliga och därmed mer än tillräckliga för att frälsa världen från Adams synd. Utöver Jesus förtjänster fanns också helgo-nens förtjänster, av vilka Marias, Jesus moders, förtjänster var de mest betydelsefulla. Denna sam-manlagda ”skatt av förtjänster” var tillgängliga för en ångerfull syndare. Frågan var bara: hur skulle man kunna få del av dem? Svaret var: genom påvens förmedling. Som Kristi vikarie på jorden skulle det har varit en kriminell handling från hans sida om han inte gjorde dessa förtjänster tillgängliga för den ångerfulla syndaren här på jorden.

En viktig aspekt i avlatshandeln var tron på skärselden, dvs. idén om ett mellantillstånd mellan det jordiska livet och det eviga livet hos Gud. I skärselden fanns troende som behövde ytterligare ”rening” innan de kunde uppnå den eviga saligheten i himlen.
Avlatsbreven kunde man alltså köpa antingen för sitt eget ”bruk” men också för att ”hjälpa” dem som var i skärselden. Dessa stackares vistelse i skärselden kunde förkortas genom avlatsbrev. Påven kunde alltså i kraft av sitt ämbete som Kristi vikarie förmedla denna ”skatt av förtjänster” till den avlidnes fördel. – Avlatshandeln visar hur långt den kristna kyrkan kan gå från det rena evangeliet.

Under medeltiden hade också mycket annat smugit in sig i den kristna kyrkan som behövde reformeras och kastas bort. Det var kristna humanister på 1400-talet som myntade begreppet ad fontes, dvs. ”åter till källor”. I början handlade detta inte om de bibliska texterna utan andra klassiska texter. Men genom reformationen fick begreppet sitt fulla genomslag.
Att vända tillbaka till ”källorna” är fortfarande lika aktuellt nu som då. Det är så lätt för oss i kyrkor att skapa beteendemönster och bygga upp läror och som har litet eller ingenting med Skriften att göra. Och hur många kyrkor skulle behöva teser mot ekonomiska missbruk fastspikade på kyrkoportar!

Reformationen började som en ekonomisk, inte i första hand som en teologisk fråga. Ekonomin har alltid varit mycket mer känslig för kyrkan än teologi och lärofrågor. Maktbegär är ett annat fenomen som har skakat kyrkor.

Det blir intressant att se hur reformationen kommer att firas i den kristna världen. Kommer orden ad fontes att höras eller blir det helt andra tongångar och begrepp som lyfts fram? Jag är ingen profet men jag kan föreställa mig att den kristna enheten, ad unitas, ”åter till enhet” kommer att lyftas fram.

Åter till källorna! Tillbaka till Skriften! Det är vår församlings motto! Vi är inte heller helt skyddade mot ekonomiskt missbruk eller maktbegär. Jag medger att användning av sådana uttryck låter väldigt främmande i vårt sammanhang. Vi behöver dock ständigt vara på vår vakt och korrigera vår kurs med Bibeln som rättesnöre. Vi har samtalat i olika sammanhang hur viktigt det är att vi är öppna, att vi är vaksamma. Det är min fasta övertygelse att vi är på rätt väg. Jesus är vår enda Herre och Förmedlare. Vi behöver varandra för att uppmuntra varandra att leva ett liv värt Jesu efterföljare.

När jag skriver dessa ord är de inte riktade mot någon individ. Allt beteende, alla läror, som inte är i harmoni med Jesus liv och Bibelns klara undervisning är felaktiga oavsett i vilken kyrka eller församling de äger rum.

Vesa

Tillbaka till toppen