”Gud, visa oss vad vi kan göra för vår omgivning…”

Det är en vacker augustimorgon 2015, och jag försöker koncentrera mig på mitt översättningsarbete. Jag är lite trött och sliten efter en mycket intensiv sommar och har gått i mångahanda funderingar kring framtiden och vad vi som en så liten församling kan göra för människorna i Kalmar – inte minst nu när vi också får nyrenoverade, fräscha lokaler som vi gärna ställer till förfogande i Guds verk. Vår omgivning är ju så gudsfientlig, och få människor bryr sig om ett nytt liv i Jesus eller tänker på evigheten över huvud taget. De kristna och deras tro är ointressant för de flesta, och i stället satsar de på det timliga, kortsiktiga och kortvariga, det som denna världen för tillfället kan ge.

Så sitter jag och översätter en text om församlingens uppgift i sin omgivning och möter i texten två familjer som bestämde sig för att flytta till en ökänd stadsdel som var fullständigt förfallen, nedbruten i alla tänkbara bemärkelser, med invånare som ingen vågat ge något hopp för. De två familjerna kände att Gud kallade dem dit, så de renoverade där var sitt hem åt sig och bad hela tiden att Gud skulle visa vad de kunde göra för människorna i sitt nya grannskap. De ville ge dessa människor nytt hopp och ett förvandlat liv i Jesus. De öppnade sina nyrenoverade hem för dem som levde utan hopp. I den lilla, varma gemenskapen började snart nya gnistor av hopp tändas och liv förvandlas. Snart började också andra renovera och bygga upp det förfallna, parallellt med att församlingen växte, och idag berättas området vara trivsamt, blomstrande, ett mycket påtagligt bevis på hur Jesus kan förvandla människoliv på alla plan.

Jag såg genast paralleller till vår situation i vår lilla församling i Kalmar, förutom att Kalmar till det yttre inte är förfallet utan tvärtom en blomstrande stad i materiell bemärkelse. Men på det andliga och psykosociala planet är väldigt, väldigt mycket förfallet, och väldigt många lever utan hopp och skulle behöva renovera sina liv och sina omständigheter grundligt, på ett sätt som bara är möjligt i Jesus.

Nu sitter vi snart i vårt eget nyrenoverade församlingshem där vi också vill erbjuda människor det hopp och den förvandling endast Jesus kan ge. Människorna runt omkring oss kan kanske kännas som lika ”hopplösa” som de i min text i morse, men Gud älskar dem och vill i sin oändliga kärlek nå dem – genom oss! Ja, genom oss – en svindlande tanke. Proportionellt sett är vi kristna i Kalmar (alla verkligt kristna medräknade) kanske lika få som de två familjerna i en stadsdel, i sina nyrenoverade hem. Men deras exempel visar att Gud inte är beroende av hur många vi är. Vi behöver bara helhjärtat be honom visa vad vi kan göra för vår omgivning.

Aila

Tillbaka till toppen