Jesus och myter kring hans födelse
Snart är det jul och den kristna kyrkan förbereder sig för julfirandet. Man vill komma ihåg Jesus och hans födelse för över 2000 år sedan. Men hur lång tid är tvåtusen år? Det är ungefär 40 generationer (om man utgår ifrån att en genomsnittsåldern för en generationen är 25 år). Mycket har hänt under de tvåtusen åren.
Redan under de första generationerna efter Jesus död uppstår många myter kring honom. Ofta handlar dessa tidiga myter om hans barndom. I en av myterna berättas hur Jesus (som då var fem år) leker med några andra barn vid en å och hur han av fuktig lera formar tolv sparvar. Några närvarande judar ser vad som händer. De går till Josef, Jesus pappa, och berättar för honom vad Jesus gjort på en sabbatsdag. Josef kommer till Jesus och tillrättavisar honom. ”Varför gör du det som inte får göras på en sabbat.” Men Jesus bara klappar sina händer och ropar till sparvarna: ”Gå!” och sparvarna flyger iväg.
I en annan myt (då Jesus är ungefär 6 år gammal) berättas hur han leker med en annan pojke på ett tak. Helt plötsligt ramlar den andra pojken ner och dör. Jesus kliver ner och ropar till pojken: ”Zeno stig upp och säg mig om det var jag som puttade ner dig.” Omedelbart stiger pojken upp och säger: ”Nej Herre, du kastade inte ner mig utan väckte mig upp.” Och så fortsätter man myt efter myt. Men varför nämner jag dessa myter kring Jesus som barn? Jo, av den enkla anledningen att människor alltid varit benägna att berätta myter kring Jesus, och vår s.k. ”upplysta” tid är inget undantag.
Mytberättelser har bara fått en ny beklädnad, den s.k. vetenskapliga beklädnaden. I vetenskapens namn kan man t.o.m. hävda att Jesus aldrig funnits. I ”upplysningens” anda ifrågasätter man det mesta som finns i Nya testamentet om Jesus. Man kan hävda att vi egentligen inte vet någonting om honom. Man kan prata om det ”moderna medvetandet” (dvs. att vi är medvetna om de gamla skrifternas brister).
Man har börjat söka den s.k. ”historiske Jesus”. Mirakel kan inte äga rum och i så fall kan inte heller Nya testamentets mirakel ha ägt rum. Vem var den ”historiske Jesus” egentligen när vi nu ”vet” att den Jesus som Nya testamentet presenterar är en myt? Och så fortsätter den moderna mytbildningen kring Jesus. Verkligheten är dock den att vår kunskap om Nya testamentet och dess tillförlitlighet bara ökar med åren.
Det är inte länge sedan jag köpte en bok med titeln Ancient Literacies med undertitel The Culture of Reading in Greece and Rome. Boken handlar om läskonsten och litteraturen från den tid som sammanfaller med Nya testamentet. I boken får man läsa hur litteraturen uppstod, hur den kopierades och hur den såldes i den dåtida bokhandeln.
Kanske det mest intressanta var att läsa hur länge de ursprungliga handskrifterna var i bruk. Det var inte ovanligt att samma handskrift var i bruk över 200 år! Vissa originalmanuskript förstödes först efter 500 års bruk (böckerna slets ju sönder efter en flitig användning). Detta är naturligtvis intressant ur Nya testamentets synpunkt. Vi kan nämligen anta att evangeliernas (och Paulus och apostlarnas) original lästes i församlingar under minst 200 års tid! När man sedan kopierade från originalet kunde man jämföra kopians ordalydelse med originalet. Detta betyder att de moderna föreställningarna om en lång ”muntlig tradition” och kopieringsfel i de tidiga nytestamentliga handskrifter är en myt!
Detta betyder att Matteus och Lukas berättelser om Jesus födelse är tillförlitliga, historiska berättelser. Lukas säger uttryckligen i början av sitt evangelium att han har bemödat sig med att ta reda på vad som hänt. Läs Lukasevangeliets första kapitel verserna 1-4 och ta till dig budskapet. Jesus var den som Nya testamentet presenterar honom vara. Ha en skön tid – och glöm inte att läsa Skriften under den tid som ligger framför oss.
Vesa Annala, pastor