De som läser sin Bibel flitigt vet vem som uttalat dessa ord, jo, ”ormen” i paradiset. Nu ska jag inte ge någon utläggning av dessa ord utan använder dem i ett annat syfte: hur mycket av det som Gud har sagt tar vi till oss och gör också efter det?
Det är ganska vanligt – för att inte säga mycket vanligt – att också vi som bekänner oss till Jesus och tar gudsordet, Bibeln, på allvar är selektiva i tillämpningen av Guds uppenbarelse i våra egna liv. Det är så lätt att vi ”töjer” på gränserna och menar att Gud inte har menat det han sagt. Vi motiverar denna inställning ofta med olika argument, t.ex. att en specifik sak gällde då men inte nu. Och detta är sant. Men det finns mycket som gäller också nu!
Det finns två grundläggande texter som jag alltid kommer att tänka på i detta sammanhang, Paulus ord till Timotheos (Andra Timotheosbrevet 3:16-17) och apostlarnas och de äldstes gemensamma brev till de nya troende i (Apostlagärningarna 15:23-29). Läs båda dessa texter.
Den första texten har (i första hand) med gammaltestamentliga skrifter att göra. Det som finns i GT har en viktig funktion i den kristna församlingens och den enskilda individens liv: att fungera som undervisningsmaterial i syfte att ”den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.”
Den andra texten har i princip samma syfte men med i en något annorlunda situation. Och frågan jag ställde ovan var: ”hur mycket av det som Gud har sagt tar vi till oss och gör också efter det?” Båda texterna ger ett och samma löfte: om vi följer Skriftens undervisning i det praktiska livet är det väl med oss i vår relation till Gud och med varandra! D.v.s. att Gud verkligen har menat det han sagt.
Tänk på att varje gång när någon viskar i våra öron (i andlig mening): ”har Gud verkligen sagt?” bör vi vara medvetna om vem som viskar. Naturligtvis misslyckas vi ofta i vår lydnad till Ordet (läs: Gud) av den enkla anledningen att vi lever i en värld som kantas av synd och våra egoistiska tankar och önskningar. Vi vill vara bekväma och inte bli störda av någon. Samtidigt är det vår yttersta önskan att leva ett liv i harmoni med Guds vilja så som den är uppenbarad i Bibeln.
Men sedan kommer budskapet om den stora befrielsen: Jesus har dött för mig! Jag och du är fria från synden! Men denna frihet ska vi använda på rätt sätt: vi väljer fritt att följa Guds vilja, inte för att bli befriade utan därför att vi är fria att följa Skriftens undervisning.
Låt oss ta dessa tankar som en ”följeslagare” under sommaren. Vi längtar efter den eviga sommaren som kommer när Guds rike uppenbaras i sin härlighet. Med en önskan om en härlig sommar!
Vesa