Sodom och Gomorra är kanske de två mest ökända städerna i den mänskliga historien. Vi möter dessa två städer i Första Moseboken i samband med berättelserna om Abraham. Gud hade sänt tre sändebud till Abraham med budskapet att Sara skulle få en son (1 Mos. kap 18). När dessa tre är på väg att lämna Abraham bestämmer Herren att berätta för Abraham vart ska de ta vägen och varför. De var på väg till Sodom och Gomorra.
I Första Moseboken 18:20-21 kan vi läsa att livet i dessa två städer och i deras omgivning hade blivit så syndigt att folk hade börjat klaga över det moraliska tillståndet. Gud sänder sina sändebud till dessa städer, för att se hur allvarligt det var, och saken blir bekräftad.
Abraham blir bekymrad och vädjar till Gud att inte förstöra dessa städer om där finns minst tio rättfärdiga. Av berättelsen vet vi att det bara fanns tre, Lot och hans två döttrar. Guds dom faller över städerna och de finns inte mer.
Under många år har arkeologerna försökt identifiera dessa två städer men saken tycks fortfarande vara olöst. Sodom och Gomorra har blivit en symbol för synden. Men vad var dessa städers synd? Jesus beskriver i 
Lukasevangeliet 17:28 deras synd som att ”folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde”. I Judas brev (1:7) finner vi en ytterligare beskrivning av dessa städers synd. ”Tänk också på Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som på samma sätt som änglarna bedrev otukt och onaturligt umgänge: de straffades med evig eld och är ett varnande exempel.
” Tre grupper av synder nämns: ekonomisk välgång (tillhörande fester), lösa (sexuella) förbindelser och homosexualitet.Det är inte svårt att identifiera vår egen tid i denna beskrivning. I dag betraktas dock ingenting av det som hände i Sodom och Gomorra som ”synd”. Kommersen (konsumtionen), säger man, är nödvändig för att upprätthålla välfärden. Sexuella drifter är bara evolutionära strategier för att föra ens gener vidare. Samkönade relationer försvaras genom att hänvisa till individens rätt att själv välja sin livsstil.
Ur en profetisk synpunkt är jämförelsen med Sodom och Gomorra och vår egen tid intressant. Sodoms och Gomorras synder är den kristna (den sekulariserade) västvärldens synder. Folk i vår egen tid är dock lika blinda som folk i Sodom och Gomorra var. Kyrkorna gör ingen skillnad här. I stället för att fungera som en profetisk röst i sin samtid han man i stort anammat samma mentalitet som det icke-troende i samhället i övrigt. Naturligtvis finns det individer i kyrkor och samfund som förstår vår egen tid, men deras röst tystas ner eller tillåts inte komma fram.
När sakernas tillstånd är sådant är det så lätt att man blir avtrubbad av det massmediala nyhetsflödet och propagandan. Vår tid kan karakteriseras som monokulturell tid där bara vissa värden respekteras och förs fram. Samtidigt pratar man gärna om ett mångkulturellt samhälle där olikhet betraktas som rikedom. Men detta är bara läpparnas bekännelse. Sverige har blivit ett monokulturellt samhälle där den sekulariserade och kristdomsfientliga eliten har monopol.
Samtidigt har vi som kristna ett gyllene tillfälle att bära ut vårt vittnesbörd om Gud, Jesus och Guds gärningar i skapelsen och i historien. Det är många som tillhör Gud (som Gud vet) och vill leva ett liv som behagar honom. Du som känner så är hjärtligt välkommen att dela vår gemenskap!
Vesa