Den 16-18 september fylldes vår kyrka av en fascinerande skara människor från olika kristna sammanhang, med det gemensamma intresset för den klassiska bibliska skapelsetron, att Gud faktiskt har skapat allting såsom det står på Bibelns första blad, och att hela den kristna förkunnelsen om Jesu frälsningsgärning grundar sig på att människan en gång föll från sitt ursprungliga fullkomliga tillstånd.
Återigen kunde man bara fascineras av tanken hur namnet Jesus förenar människor från olika håll, människor som kanske annars aldrig skulle ha träffats! Jesus, vår Frälsare, är verkligen skapelsens centrum, som Paulus skriver i Kol. 1:16: ”ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom.”
En sak jag noterat på varje skapelsekonferens jag deltagit i under årens lopp är att den överväldigande majoriteten är män, vilket annars inte är fallet i kyrkliga sammanhang. Ett stort kvinnoöverskott är karakteristiskt för nästan alla kristna kyrkor, men frågan om alltings ursprung drar betydligt fler män än kvinnor. Varför? Jag har inget uttömmande svar, men en faktor kan vara att män tycks generellt sett gilla mer utmaningar än vad vi kvinnor gör. Och frågan om alltings ursprung är i högsta grad utmanande, något att kämpa för, om man vill tro på en gudomlig skapelse. Kanske har vår kultur också gjort oss kvinnor till något mer känslomässigt orienterade än män, så att vi lättare försummar vikten av rationellt tänkande när det gäller vår tro och nöjer oss med något mindre grundläggande arbete, eftersom vår kultur gärna ser en koppling mellan kvinnlighet och det emotionella, och det emotionella kräver inte så mycket. Vi förväntas helt enkelt inte i lika hög grad som män att kunna ge rationella skäl för vår tro.
Hur det nu än förhåller sig har alla människor samma behov av kontakt med sitt ursprung, och därför har vi ett oerhört ansvar att lyfta fram dessa frågor. Vi skapelsetroende utgör en liten minoritet i dagens samhälle, som är indoktrinerat till en ensidig tro på evolutionen. De allra flesta får aldrig något alternativ utöver evolutionstron, och därför har vi en gigantisk utmaning att ta tag i, både som individer och som församling. Både män och kvinnor behövs för att åtminstone några ska få möjlighet att tänka om, inse att evolutionstron faktiskt kräver ännu mer tro än tron på en allsmäktig Skapare.
Jag är övertygad om att evolutionstron tömmer kyrkor mer än de flesta kristna anar, och därför behöver hela kristenheten vakna och ta tag i detta grundläggande problem, ge människorna en ny chans att återvända till sitt ursprungliga tillstånd som Jesus erbjuder oss alla.
Aila