Under den senaste tiden har dessa ord ofta kommit till mig. Häromdagen läste jag Josuas bok. Två gånger får Josua en uppmaning av Gud att inte ”fälla modet” (Jos. 8:1; 10:25). Johannesevangeliet 14:27 är den första text som jag lärde mig utantill när jag börjat läsa Bibeln. ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.”
Ibland blir vissa ord i Bibeln viktigare än andra. Just nu har ordet ”tappa inte modet” eller att inte ”fälla modet” blivit speciellt aktuella. Vi håller på att renovera i kyrkan. Det är ett stort arbete som några av våra medlemmar ställer helhjärtat upp på. Tack kära vänner! Det är ert engagemang som ger mig mod! Herrens tjänare har alltid haft trogna medarbetare som med både böner – men framför allt med praktiskt arbete hjälpt till.
Renovering tycks vara ett mycket ”jordiskt” arbete men det har ett himmelskt motiv: att 
skapa ett sammanhang där både troende och icke-troende kan känna Guds närhet. Denna närhet strålar genom medlemmarnas närhet. Paulus beskriver i Andra Korinthierbrevet (4:7) denna Guds närhet som en ”skatt”. ”Men denna skatt har jag i lerkärl”, skriver han vidare, ”för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig.”
Skatten är naturligtvis Kristus Jesus. Tidigare i samma brev har han skrivit att han och hans medarbetare hade ett stort gemensamt ärende: att förkunna ”Guds son, Kristus Jesus” (1:19).
Också vi vill förkunna Kristus Jesus, Guds Son. Denna insikt om vårt uppdrag ger oss kraft. Vi förkunnar inte oss själva, inte det vi gör, utan det som Guds har gjort genom sin Son. När man håller modet uppe betyder det att man ser in i framtiden i tron att det arbete vi utför kommer att belönas. Inte därför att vi är så duktiga utan därför att Herren är så god!
Vi ser fram emot det dagen då köket är på plats, golvet är lagt, ”fönstret” är målat, och mycket annat som ska komma på sin plats. Då, kära vänner, ska vi fira Herrens godhet! Jesus är Herre och vi är hans lärjungar. Jesus var snickare till yrket och jag är säker på att om han i dag varit mitt i bland oss hade han stått med oss i dammet och använt både borrmaskin, sopkvast, spackelspade och alla andra verktyg som en snickare behöver för att bygget ska bli färdigt.
Josua var på väg att ta sig över Jordan till det utlovade landet. Vi står vid randen till det himmelska utlovade landet. Floden vi ska gå över har inget namn (eller heter kanske dopet), men vägen har ett namn, ”Den smala vägen”.
Kära vänner, Jesus är med oss! Tappa inte modet!
Vesa