I skrivande stund sitter jag hemma, med foten i gips och med ont i överkroppen och höger sida (skadat revben). Som de flesta av er redan vet råkade jag ut för en cykelolycka. En bilist körde på mig. Jag flög över bilen och landade på ryggen på asfalten. Efter en ordentlig undersökning på sjukhuset blev det klart att inga andra större skador kunde konstateras.
Jag är naturligtvis oerhört tacksam att inget värre hände. En olycka som denna påminner mig personligen om hur skört livet är. Varje dag och varje livsögonblick är en gåva från Gud.
För att få ett bibliskt perspektiv på olyckor slog jag upp ordet ”olycka” i mitt bibelprogram, och till min förvåning förekommer ordet ”olycka” bara en gång i Nya testamentet (Jak. 5:1). I Gamla testamentet förekommer ord som ligger nära svenskans ”olycka” flera gånger men har ingen relevans i mitt fall.
Av sammanhanget i Jakobs brev förstår man att ingenting i den här världen kan skydda oss mot olyckor. Texten i Jakobs brev är inte direkt tillämpbar på min situation (eftersom jag inte är rik, inte är arbetsgivare och har inte heller levt i lyx och överflöd).
En annan text i NT som direkt talar om en olycka (även om själva ordet ”olycka” inte används i texten) är Lukas 13:4 (läs hela textsammanhanget). Jesus berättar om 18 personer som dog när Siloamtornet rasade. De som dog under raset var inte större syndare än alla andra i Jerusalem.
Från Jesu berättelse kan vi dra den rätta slutsatsen att ”naturliga” olyckor inte är Guds sätt att straffa ”syndare”. ”Naturliga” olyckor sker därför att själva naturen är skadad p.g.a. människans moraliska fall som i sin tur medförde Guds förbannelse över skapelsen.
När man på detta sätt försöker förstå olyckornas sanna natur blir man av med frestelsen att tolka olyckor som Guds straff över en enskild individs (hemliga?) synder. Tyvärr han man i den kristna kyrkan ofta tolkat olyckor utifrån detta (felaktiga) perspektiv.
Naturligtvis kommer Guds dom och straff att drabba syndare, men på Guds egen tid (vid Jesu återkomst) och på det sätt han väljer. Paulus skriver i 1 Kor 4:5: ”Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.”
Det som vi kan och bör göra är att be om Guds ingripande och helande.
Tack, kära vänner, för alla de förböner som ni lägger fram i Herren Jesu namn inför den himmelska tronen. Gud hör bön och svarar när han vill och hur han vill!
Vesa